ibland kan dom bara komma över mig. som en jävla flodvåg. känslorna alltså. känslorna som jag jämt och ständigt puttar bort, gömmer i en låta med lås. men ibland bryter dom sig ut, och kommer alla på en och samma gång. som om jag inte har tillräckligt med problem. att inte känna har blivit mitt sätt att klara dagen, för om jag skulle känna, ja då skulle jag krossas. det finns för mycket skit i mitt liv, så jag har valt att inte låta det komma åt mig. rycka på axlarna helt enkelt och inte känna av alls. men om man inte kan känna smärta kan man inte heller känna lycka. så där har vi mig, fastlåst mitt i mellan. utan några jävla känslor alls och när dom alla kommer på en gång. hur fan ska man klara det då? det enda jag gör är att försöka ignorera dom, trycka ner dom ännu längre ner i mitt hjärta och verkligen försöka ignorera. funkar det då? nej jag tror inte det. jag vet inte om jag gör rätt i att publicera det här. men ibland måste man skriva av sig. och det är ju inte direkt så att ni vet något om mig ändå.

så ibland glömmer jag hur ledsen jag är, det är inte så att jag fejkar. jag bara har blivit så himla bra på att låtsas och spela för mig själv att jag inte märker det. och sen när jag får en lugn stund, så kan jag börja tänka och oftast komer jag ingenstans utan fortsätter att ignorera allt. men alltså jag vet att det inte funkar i längden. jag vill kunna gråta ut och känna att världen är skit ibland. men det går typ inte. jag vet att ni antagligen inte fattar vad jag snackar om eftersom ni inte vet vad som händer i mitt liv och det är så personligt att jag antagligen inte ska skriva det på bloggen. inte än i alla fall. men kan ni inte skriva till mig. skriv vad ni känner och hur ni mår. ni kan ju skriva anonymt eller whatever men det kan ju va skönt att någon hör av sig och för er, att det faktiskt finns någon som bryr sig. för det gör jag. jag bryr mig så jävla mycket. kanske för mycket ibland. men skit i det. huvudsaken är att jag bryr mig.

men även om jag mår skit ibland och det inte går att ignorera allt, så får vi inte glömma att jag är jag. lika bra som alltid och bäst, bäst, bäst och stark och jag klarar det här! och det gör ni med...

skriv till
[email protected]
eller
[email protected]
eller
kommentera här

vi hörs väl sötisar?