2011 var året som gick så fort, nästan för fort. Det är året jag insett vilka mina äkta vänner är och villa som inte var det. Det är året jag känt mig så otroligt stressad och bara velat bryta ihop, och jag lär mig fortfarande att stå upp. Det var året jag sa att jag skulle göra bra ifrån mig, men ändå känns det bara som jag slösat bort tid. Det är året jag gråtit över för många meningslösa saker, för många gånger. Men det är också året som gjort mig starkare, fått mig att gå vidare och insett att allt det där andra det är okej.

Så snälla 2012 bli mitt år.