ibland undrar jag varför skolan känns så viktig för mig. så himlans viktig, en av det viktigaste sakerna liksom. jag har aldrig kunnat strunta i den utan att få lite halvt ångest inombords. jag vet inte, jag kan inte göra som många andra och bara låta den kretsa i utkanten på mitt medvetande, den finns där varje dag, mitt i hjärnan. varför är det så? min slusats är att det beror på min uppväxt, jag har lärt mig att skolan är viktig, för att jag ska få bli det jag vill måste jag plugga. och eftersom jag inte vet vad jag vil bli, pluggar jag väl lite extra bara för det. men jag kan ju släppa den ibland, när jag är med mina vänner eller bara sitter och filosoferar för mig själv, tur är väl det. annars skulle jag nog bli lite tokig.